Framme i Sihanoukville
Hej på er! Vi har precis kommit fram till Sihanoukville i södra Kambodja efter att få åka buss till vietnamesisk och kambodjansk musik i ca 15 h från Ho Chi Minh i Vietnam (tur att jag alltid har mitt headset och Spotify i närheten haha). Värken i rumpa och ben har precis lagt sig, men vi är ju som vana vid att resa långt, så denna värk och rastlöshet vi känner under bussresorna är inget nytt. Mitt första intryck av Kambodja är väl lite som Vietnam: små hus lite överallt, stora åkrar av risodling, kor som betar, trånga gator och väldigt varmt och fuktigt, men jag gillar det. Att vara backpacker är något jag älskar, att få se nya platser, testa ny mat, träffa nya människor och bara njuta av tillvaron och omvärlden. Det är just därför dessa långa bussresor inte är så illa som många tror, för det jämnar alltid ut sig när vi väl kommer till en ny plats i världen. Att backpacka blir som en livsstil, även om det nu handlar om att gå i flipp flopp hela dagarna tills fötterna blir smutsiga, att hyra en fyrhjuling och köra helvilt i en nästan orörd öknen, att ha samma kläder dagar i sträck, att ligga på en vit strand med en drink i handen, att sova på en hård säng och vakna tidigt av trafikens tutande eller att kämpa sig upp för kinesiska muren i Kina. Ja, jag älskar det!
